KVF 2013 – Internationellt gästspel med Ajam 29:e november

En del av Kista Världsmusikfestival 2013 och i samarbete med Kulturhuset och Riksteatern. Läs mer på www.kistaworldmusic.com.

När: 29:e november kl 19:30
Var: Stora scenen, Kulturhuset
Hur: Ring 08-508 315 08 eller köp online HÄR!

Ajams musik hämtar sina influenser från olika musikgenrer men har sin bas i en blanding av den folkliga gatumusiken samt olika etniska minorieteters folkmusik från Iran. De själva förklarar sin stil som ”Iranian Roots Music ” och gemensamt för deras låtar är att de drar sin inspiration inte från den klassiska musiken utan från de olika traditioner som vanligt folk lyssnar på till vardags oavsett om de är från städerna, landsbygden eller de avlägsna bergsregionerna. På detta lägger gruppen till en distinkt västerländsk touch med framförallt rap/hip-hop och bluesliknande element som kommer från deras egna erfarenheter av att delvis ha växt upp i Europa.

Liveframträdandena är mycket dynamiska och kan variera från akustiska set till livlig klubbliknande musik med en mer elektronisk ljudbild. Scennärvaron hos sångaren Amin är oerhört stark och han ser ofta ut att försättas i ett tillstånd som man snarast ser hos en hårdrockare än en folkmusiker. Ajam är en fysisk upplevelse. Förutom den råa energin i tribal och rituell musik som inspirerar deras sound är inslag av dans och rörelse starkt införlivade i spelningarna.

”Ajam” är ett historiskt arabiskt ord för persisktalande människor. Roten till detta ord kan spåras tillbaka till en term med en nedlåtande klang som har använts för att beskriva icke-arabiska muslimer och som bokstavligen betyder analfabet. Gruppen har medvetet antagit namnet som en utmaning och ett trots mot ordet.

Gruppens ambition är att försöka återföra den energiska och nästan aggressiva anda den tribala musiken av Iran till denna generation samt skapa en plattform för en internationell publik för att höra denna mindre standardiserade och “otämjda” musik från Iran. En typ av musik som klassiskt lärda inhemska musiker och det ”moderniserade” iranska samhället ser ned på och som försummas i presentationen av landets kulturarv.